Dräktig kanin

5 minuter att läsa

Artikelinnehåll

  • Tecken på att kaninen är dräktig
  • Sjukdomar/problem hos dräktig kanin

Kaniner brukar ha lätt för att bli dräktiga och de kan få flera kullar per år. Dessutom kan det bli många ungar i varje kull. Innan du parar din kanin bör du veta vad du ska göra med alla ungar sen.

När kan en kanin bli dräktig?

  • Kaninhonor kan bli dräktiga från cirka 3 månaders ålder, men det kan också dröja tills de är 9 månader.
  • Kaniner som bor inne kan få ägglossning när som helst på året. De har ingen särskild tid för brunst.
  • Kaniner som bor ute brukar vara lättare att para på våren. Det är naturligt för dem att skaffa ungar när det börjar bli varmt ute.
  • Låt honan komma till hanen för parning och inte tvärtom. Om hanen kommer till honan kan hon försvara sitt revir istället för att vilja para sig. Man märker om hon är villig att para sig eller inte. Är hon inte det får man försöka igen vid ett senare tillfälle. Låt dem para sig några gånger så är chansen större att honan blir dräktig.
  • Honan ska må bra vid parning och hon ska vara normalviktig, inte tjock och inte mager.

Hur länge är en kanin dräktig?

Dräktigheten varar 28 - 35 dagar, i medeltal 31-32 dagar.

Tecken på att kaninen är dräktig

Det är väldigt olika hur tydligt man märker på en kanin om hon är dräktig.

  • En del blir väldigt runda om magen och andra blir det inte alls. Det beror också på vilken ras man har hur tydligt magen syns.
  • Ett par veckor efter parning brukar man dock kunna känna på kaninens mage om den är större och spändare än vanligt. Men tänk på att de flesta kaniner inte vill bli störda under dräktigheten så hantera henne inte i onödan.
  • En dräktig kanin brukar gräva mycket och kan börja möblera om i sin bur.
  • De bygger bo för ungarna. Det ska finnas en bolåda och mycket halm att inreda den med i buren.
  • De kan också börja låta mer än vanligt.
  • Reviret/buren försvaras tydligare än annars. Har den dräktiga honan burkompisar blir hon ofta mer aggressiv mot dem. Det bästa är om kaninen får en egen bur att vara i under dräktighet, födsel och när ungarna är födda.
  • En dräktig kanin kan även bli aggressiv mot sin ägare. Försök att låta henne vara ifred så mycket som möjligt. Detta beteende försvinner vanligen en tid efter födseln.
  • När det börjar närma sig slutet av dräktigheten brukar honan vara trött och vila mer än annars.
  • Hennes spenar blir större.
  • Omkring ett dygn innan födseln drar hon av sig päls för att lägga i boet. Ungarna ska ha det varmt och välisolerat.

Med röntgen eller ultraljud kan man säkerställa dräktigheten. Men det är bra att undvika eftersom ett veterinärbesök lätt stressar den dräktiga kaninen.

Viktigt att tänka på

  • Låt mamman vara ifred under dräktigheten. Undvik stress. Hon vill ha lugn och ro och inte bli störd i sitt revir. Du känner din kanin bäst och är den som kan avgöra hur mycket du kan hantera henne under dräktigheten.
  • Bär inte en dräktig kanin under sista veckan av dräktigheten.
  • Hon mår bäst om hon får ha en egen bur utan andra kaninkompisar.
  • Det ska finnas en bolåda i buren och rikligt med halm och hö att inreda med. Kaninen brukar också använda bottenmaterial från buren till sitt bo. Bolådan ska ha en ganska hög kant så att ungarna inte kan ta sig ur den för tidigt. Det är bra att ha en låda med lock så att man titta till kaninerna vid behov.
  • Man behöver normalt inte ändra på något när det gäller fodret.
  • Håll koll på att den dräktiga kaninen mår bra. Observera utan att störa. Den ska äta och bajsa normalt och inte ha flytningar/blödningar. Om kaninen verkar må dåligt på något sätt ska du kontakta veterinär.

När kaninungarna föds.

Födseln brukar gå snabbt, cirka 30 minuter. Den sker vanligtvis på natten. Honan brukar vilja vara ifred när hon föder, så se till att hon har lugn och ro när det är dags. Det är ovanligt med problem vid förlossningen hos kaniner.

Första tiden med ungar.

  • Kullen innehåller oftast 4 - 10 ungar, men det kan bli färre och det kan bli fler. Hur många det blir beror mycket på rasen.
  • Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6 - 8 veckors ålder. Enligt djurskyddslagen får de inte flytta från sin mamma förrän tidigast efter 6 veckor. Men de bör inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.
  • En normal kaninmamma diar bara sina ungar 1-2 gånger per dygn. Det är alltså helt normalt att mamman inte verkar bry sig om sina ungar under större delen av dygnet.
  • Kaninen vill ha lugn och ro även när ungarna är nyfödda. Du kan dock försiktigt titta till dem någon gång per dygn för att kontrollera att de mår bra. Om du hittar dödfödda ungar ska du ta bort dem.
  • Det händer att kaninmammor, särskilt förstföderskor, som känner att något hotar hennes ungar överger dem eller kanske till och med biter ihjäl dem. Därför är det bäst om man kan låta familjen vara ifred så mycket som möjligt tills ungarna tar sig ur boet på egen hand. Det brukar ske när de är runt 2,5 veckor gamla.
  • Ungarna brukar öppna sina ögon runt dag 10.
  • När de är cirka 3 veckor kan de smaka på pellets.

Skendräktighet hos kaniner.

Det är ganska vanligt att kaninhonor blir skendräktiga. De brukar bete sig precis som om de vore dräktiga på riktigt så det är svårt att se skillnad. Enda skillnaden, förutom att det inte blir några ungar, är att en skendräktighet brukar vara kortare än en äkta dräktighet.

Sjukdomar/problem hos dräktig kanin

För det allra mesta går det bra med både dräktighet och förlossning hos kaniner, men det kan hända att det går snett.

  • Om fostren dör före 3 veckor in i dräktigheten kan de absorberas av kaninmammans kropp. Det kan ske om mamman är i dålig form, gammal, sjuk eller stressad.
  • Om fostren dör efter mer än 3 veckor kommer honan att abortera dem. Fostren stöts ut. Man kan upptäcka det som en blödning.
  • Överviktiga kaniner får oftare problem än andra.
  • Väldigt stora foster kan orsaka problem liksom om honan har ett trångt bäcken i förhållande till fostrens storlek. Para inte en stor hane med en liten hona. Fostren kan också bli för stora om honan får för mycket foder under dräktigheten.
  • En hona med svaga värkar får också problem. Det brukar bero på kalkbrist.
  • Livmodercancer. Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 månader och 2 års ålder.

Om man upplever att honan har problem att få ut sina ungar ska man kontakta veterinär.

  • Veterinären undersöker kaninen.
  • Röntgen och/eller ultraljud görs. Med ultraljud kan man se om ungarna fortfarande lever.
  • Man kan ge vid behov kalkdropp och eventuellt medel som förstärker värkarna för att hjälpa förlossningen att komma vidare.
  • Om det inte hjälper gör man kejsarsnitt. Om ungarna är döda rekommenderas kastrering av kaninen. Då slipper man risken för fler misslyckade födslar och även risken för livmodercancer.
  • Om honan inte är väldigt nedsatt är prognosen att hon klarar ett kejsarsnitt god.

Moderlösa ungar

Om honan överger sina ungar eller av någon anledning dör när ungarna föds kan man försöka föda upp dem på olika sätt. Det brukar dock vara svårt att lyckas.

AIS&AJAX© Alla rättigheter reserverade 2020
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång